Mange Nilsson har sett Pompey både hjemme og borte mot Fleetwood denne sesongen. Her er hans reisebrev fra de to turene.
REISEBREV: Vår medlem nummer 19, Mange Nilsson, leverer reisebrev gang etter gang. Her er et reisebrev basert på begge hans to turer til England for å se Pompey mot Fleetwood denne sesongen.
SE OGSÅ: Reisebrev 19/20: Rakk å se Pompey før Covid-19 stoppet sesongen
En tradition
Det har blivit lite tradition för mig att alltid resa till England och se på fotboll när Portsmouth möter Fleetwood, både hemma och borta. Eftersom bägge lagen tacksamt har spelat i samma division de senaste åren har det blivit många tillfällen till det, och även i FA-cupen vid ett tillfälle.
Jag hade redan varit på vår hemmamatch mot Fleetwood tidigare denna säsongen som slutade oavgjort 1-1 efter två tidiga mål av vardera laget på Fratton Park i oktober. Den här matchen borta skulle jag egentligen inte kunnat vara på eftersom jag jobbade det ursprungliga datumet men tack vare att Fleetwood till skillnad från Portsmouth gick vidare till fjärde omgången i FA-cupen blev matchen flyttad till ett datum när jag var ledig, 24 januari. Så fort detta nya datumet kom till min kännedom bokade jag omgående biljetter.
Om vi börjar i oktober med mötet hemma på Fratton Park så spelades matchen sedvanligt på en lördag kl 15 lokal tid och jag hade därför planerat att flyga över från Sverige via Amsterdam till S*ton på fredagen. Kan tyckas lite underligt att ta den resrutten men förbannat skönt att slippa London och att ta sig vidare därifrån och istället bara ha 25-30 minuter i en taxi direkt från flygplatsen där till Portsmouth. Jag var givetvis iklädd en Portsmouthtröja under såväl flygningen dit som den korta stunden som behövdes för att ta sig från flygplatsen där.
Någon vecka innan avresa blev mitt flyg till S*ton inställt på fredagen och blev istället ombokad till torsdagen. En extra dag i Pompey gjorde mig naturligtvis ingenting, det hade varit värre om det tvärtom hade blivit en dag senare då jag hade missat matchen. Det innebar en extra hotellnatt på hotell Ibis Portsmouth City Centre på flygbolagets bekostnad. Brukar alltid bo här när jag är i Portsmouth och har gjort så i alla år, sedan 2007, men denna gången skulle visa sig vara den sista.
Dagen efter jag hade lämnat fick jag ett e-mail ”Good Afternoon. It is with great sadness that I have to inform you that following your recent stay at the Ibis Portsmouth Centre we will no longer be able to accept any reservations for you in the future. Following internal complaints concerns were raised regarding inappropriate behaviour with some of our female housekeeping and hotel team members we have launched an internal investigation including a review of internal CCTV. As a result of this review we have found ourselves in the unfortunate position of not being able to accept further bookings from yourself.”
Men det gör mig ingenting alls, det finns flera bra hotell i Portsmouth och om inte annat bor jag hos John PFC Westwood. Bortsett från hotellvistelsen tillbringade jag mesta tiden i Portsmouth som vanligt på olika pubar, främst Newcome Arms men några andra också varav en natt på Wiggle men vi behöver inte gå närmare in på det.
Satt på Fratton End den här gången och nästan så långt ut till vänster på flanken man kunde komma. Josh Koroma satte 1-0 redan efter sju minuter framför den motsatta Milton End och sedan kvitterade Fleetwood efter ytterligare sju minuter och det var väl det enda nämnvärda som hände i matchen. Lätt att säga i efterhand men hade så starkt på känn innan att denna matchen också skulle sluta oavgjort, eftersom det nästan alltid blir oavgjort när jag går på fotboll live. Har tappat räkningen exakt men varit på minst 25 Pompeymatcher live, bara förlorat 3 men minst 15 har slutat oavgjort.
Oavgjort skulle det dock inte bli nu i januari när jag reste över till Fleetwood för motsvarande ligamöte på Highbury. Den här gången skulle jag flyga från Stockholm via Amsterdam till Manchester. Planen var att resa till Stockholm från min hemstad Göteborg fyra dagar i förväg för att träffa en kvinnlig väninna som skulle med till England. Dagen innan avresan till Stockholm råkade jag ut för en ganska jobbig olycka i Göteborg och fick bland mycket annat en krossad knäskål. Det gjorde det omöjligt att resa till Stockholm dagen därpå och hela Englandsresan var i fara.
Vägrade åka med ambulansen till sjukhuset efter händelsen och efter att vilat hemma över helgen lyckades jag med stor smärta och god vilja ta mig över till Stockholm på söndagen. Matchen var på tisdagen. Övernattade på ett centralt hotell i Stockholm till måndagen och mötte upp mitt resesällskap på Arlanda flygplats tidigt på måndagsmorgonen. Efter att ha haltat och ömsom hoppat på ett ben genom check-in och security bjöd jag in henne i loungen på flygplatsen, en gäst får man ta med i egenskap av guldmedlem på det aktuella flygbolaget.
Efter endast två glas vitt vin i loungen började hon bete sig väldigt besvärligt och närmare avgång och efter upprepade tillsägelser från mig att skärpa sig utan framgång fann jag inget annat alternativ än att lämna henne därhän och varskodde flygplatspersonalen att hon inte skulle med vår flight. De visste vilken flight det handlade om eftersom jag hade tagit med henne till loungen och de visste vem jag var och vart jag skulle. Det var med viss lättnad jag gick ombord och satte mig i mitt säte utan någon i sätet bredvid.
Riktigt så enkelt som jag hoppades då blev det inte. Efter att alla övriga passagerare var ombord blev jag personligen ombedd av pursern att komma fram till det förliga galleyt för ett samtal med henne och kaptenen ombord. Jag visste redan vad jag trodde det handlade om och efter att kaptenen hade informerat mig om att mitt resesällskap blivit omhändertagen av airport security ville de inte låta mig åka med heller. Men efter att jag gav dem min syn på saken, sa att det faktiskt var jag själv som hade informerat att jag inte ville ha med henne ombord och de såg att jag var helt okej så fick jag givetvis åka med.
Inte den bästa starten på en redan dålig start på resan och efter ankomst till Amsterdam fick jag åter en briefing med pursern och kaptenen i 10-15 minuter efter att alla övriga passagerare lämnat planet och blev informerad att hon troligtvis råkat ut för ett akut sjukdomsfall, vilket senare också skulle visa sig stämma. Det hade de fått reda på från Arlanda medan vi var i luften. De var oerhört vänliga och beklagade detta och vi hade ett bra samtal. Trist men nu fick jag tillbringa några timmar i loungen på Schiphol själv innan nästa flight till Manchester.
När man ska stiga ombord på ett flygplan till någon destination i UK märker man direkt att det är helt annat klientel än när man reser inom övriga Europa. Mycket fotbollssnack bland folk och tatueringar från topp till tå. Kvinnor med t-shirt utan bh blandas med kostym och slipsfolk och allmänt sluskigt beteende bland män. Men kunde med lätthet klara av den här blott 45 minuters flygningen över Nordsjön till Manchester eftersom jag hade sätet fritt bredvid, trots en go around innan landning i Manchester. Hann med en snabb pint i baren på Radisson Manchester Airport innan jag hoppade på tåget vidare till Blackpool. Tyvärr var det inte samma servitris som sist, vilket var min huvudsakliga anledning till besöket och inte ölen i sig.
Knappt två timmar tar tåget till Blackpool och var där prick på utsatt tid 7.55 pm för vidare transport till hotellet i Fleetwood. Stannade bara på hotellet under resten av kvällen, det hade varit en lång resdag och matchdag redan dagen därpå. Finns många trevliga pubar i Fleetwood med omnejd men denna kvällen fick hotellbaren duga, och det gjorde den med ackuratess. Speciellt Curtis och Carol som jobbar där är helt fantastiska. Eftersom det är väldigt låg aktivitet denna årstiden fick jag hotellets antagligen största rum fast jag var själv och utgett mig för att vara på en honeymoon trip, vilket så klart inte var sant. Som en stor lägenhet högst upp med två sovrum och ett separat vardagsrum med utsikt över Morecambe Bay i alla möjliga riktningar. Det hade varit något för Ibis i Portsmouth att erbjuda 🙂
Matchbiljetterna, 2 st hade jag redan erhållit från ett par vänner i Fleetwood så tisdagen kunde ägnas helt åt att florera runt i Fleetwood efter en full engelsk frukost på hotellet. Det var ingen sådan här standard plocka själv-breakfast som på Ibis till exempel utan man beställde vad man önskade a la carte och så tillredde kocken detta helt enligt önskemål. Var på middag hemma hos mina vänner i Fleetwood på eftermiddagen innan vi skildes åt några timmar innan avspark eftersom de också skulle på matchen. Jag gick då till Jim’s Bar på arenan Highbury för att ansluta till övriga Pompeysupportrar. Det är en väldigt trevlig bar på en fotbollsarena och här är det inga problem för bortasupportrar att samlas inför matchen.
Jag var nog inte bara första Pompeysupportern på plats utan även den första personen överhuvudtaget eftersom de precis hade öppnat. Beställde en vanlig pint Carling men fick en röd cideraktig sörja som i och för sig smakade öl och jag trodde det var något spex från Fleetwood eftersom de ju är röda. Men den gick ner och några till medan det började strömma till folk och supportrar från såväl Pompey som hemmalaget. Jag hade fått biljetter på Parkside Stand idag vilket innebar sittplats. Det var inte det jag ville egentligen utan ståplats på Percy Ronson Stand men eftersom jag hade ett trasigt knä och svårt att både gå och stå så föll det sig perfekt med sittplats.
Eftersom jag hade två biljetter till matchen men blev ensam så scannade jag bägge biljetterna i vändkorset vilket innebär att den officiella siffran på 276 bortasupportrar i verkligheten torde vara 275. Oavsett så måste det vara den lägsta siffran jag någonsin sett på någon bortamatch med Pompey, den totala publiksiffran var knappt 3000. Bidragande var säkert att det var en kvällsmatch på en tisdag och matchen ganska sent fått ett flyttat matchdatum. I tillägg är det ganska långt att resa från sydkusten till Fleetwood men den som rest längst till Highbury måste ändå varit jag.
Matchen var John Mousinhos andra som huvudtränare för Portsmouth och blev också hans andra 2-0-seger.
Efter matchen reste alla Pompeysupportrar tillbaka samma kväll medan jag gick på puben i Fleetwood och efter ett sjukhusbesök i Blackpool dagen efter där jag efter röntgen hade en konstaterad fraktur i knäskålen stannade jag kvar i Fleetwood hela veckan och flög hem till Sverige påföljande söndag med benet inslaget i något paket.
