Som en gave til seg selv på 25-årsdagen, dro Magnus «Mange» Nilsson til Fratton Park for å se Pompey hjemme mot Man City.
Kamp: Pompey-Man City 1-1 – 2006/07-sesongen
Detta blev min första tur till Pompey och Fratton Park. Jag fyllde 25 samma dag som matchen så jag tyckte att en tur till Pompey var en fin födelsedagspresent att ge åt sig själv.
Såg fram emot en kanonhelg.Steg upp ur sängen hemma redan kl 04 hemma i ett ruggigt iskallt Göteborg på fredagsmorgonen för att i god tid ta mig ut till flygfältet så småningom. Under kvällen hade jag hört på nyheterna att det var snöigt över brittiska öarna med inställda flyg och avstängda vägar som följd, och ägnade en tanke åt John Magne med kamrater från Norge som skulle resa över dagen innan och funderade hur det gick för dem. Räknade med att de var väl framme redan eftersom jag inte hade hört något annat då. Förvånades över hur så lite snö kan orsaka så stort kaos i England. Här hemma är ju sådant vardag, fast de är väl inte direkt lika vana vid snö i Storbritannien.
Väl framme på Heathrow senare på morgonen gick allt väldigt smidigt och snabbt. Hade väntat mig att det skulle ta tid eftersom det är en såpass stor flygplats men det gick över all förväntan. Lätt att ta sig runt där inne och inte alls mycket folk och ingen trängsel alls.Från ankomsthallen i terminal 3 gick man sedan i en gångtunnel direkt till Heathrow central bus station på bara 5 minuter, varvid bussen söderut planenligt stod inne vid en hållplats på station.
Framme i Portsmouth
Vädret var bra och prick på utsatt tid 12.30 var man så väl framme i Pompey. Känslan av att för första gången någonsin få sätta ner sin fot i Portsmouth var helt obeskrivligt kittlande, förväntansfull. Helt underbart. Bussen stannade till vid hamnområdet och det var trevligt att få en första syn av den livliga och fina hamnen. Jag bestämde mig för att gå till fots till hotellet trots att jag inte hittade eller hade någon karta. Men det skulle bli skönt att få röra på benen nu när man suttit still på buss och flyg i flera timmar.
Hittade så äntligen fram till hotellet efter en knapp timma och hade vid det laget snurrat runt den lilla byn några varv, tittat runt och fått lite oplanerad men nyttig lokalkännedom. Sedan gällde det att snarast hitta vägen till Fratton Park och det var inte helt lätt. Man kunde se arenan med dess strålkastare på långt håll, men att hitta själva huvudingången var lurigt däribland alla husen. Gick först fel och hamnade i geggamojan på bilparkeringen på ena sidan, men tillslut skymtade man så den efterlängtade ingången till vårat «Mekka», som låg gömd på en liten och oansenlig gata som hette Frogmore Road.
Gick sedan förnöjt tillbaks till hotellet för att taktiksova en stund eftersom jag var rejält trött efter långt resande och flera dagars brist på sömn sedan tidigare. På kvällen träffade jag så John Magne och hans kamrater och hade skitroligt. Vi var ute på flera olika ställen i Pompey. Imponerande vad mycket olika och coola uteställen det fanns i Pompey. Det stämmer nog mycket väl att det är Englands pub/disco-tätaste och trevligaste by. Massvis med studenter och en atmosfär som man annars bara kan uppleva någonstans i Medelhavet.
Fra guidingen til Chris på Fratton Park.
Vaknade lite lätt sliten på lördag och klämde en flaska champagne direkt på morgonen. Det blev senare på dagen promenad ner till FP för en stadionomvisning. Det var naturligtvis spännande och Chris guidning var mycket bra. Men oj vad det slog mig nu hur liten klubb Pompey är, i jämförelse med Newcastles moderna stadion som ju var som ett stort samhälle i sig med alla faciliteter. Men jag tycker det är väldigt charmigt med gamla fina arenor som FP och önskar inte att den byts ut mot något nytt. Besökte club shopen för att handla massa grejer innan hela sällskapet fortsatte till puben Newcome för att ladda upp inför matchen. Det var fullt med Pompey-supportrar där, väldigt trevligt att blanda sig med dem och en enormt fin atmosfär där inne. Stort!
Fick bästa tänkbara start på matchen då Mendes gav Pompey ledningen redan efter fem minuter då han sköt ett fint skott från 20 meter förbi Andreas Isaksson. Men när City kom tillbaks och kvitterade till 1-1 i andra halvlek kändes det väldigt tungt. Och det blev bara tyngre för varje minut som klockan tickade iväg innan Kanu lyckades snirkla in ett segermål med bara tio min kvar och hela Fratton Park lyfte i ett stort glädjevrål. Måste säga att jag faktiskt blev en aning besviken på stämningen där på North Stand, eftersom hade väntat mig att det skulle vara lite mer tryck på publiken. Tycker bara det var på Fratton End som publiken levde upp ordentligt. Efter matchen gick vi tillbaka till Newcome och var där hela kvällen.
Stannade sedan kvar i Pompey till måndag och just när det var dags att bege sig åter hem fick jag så syn på fartyget «Pride of Bilbao» som låg inne till kaj i hamnen och det var speciellt eftersom det var lite på grund av den
båten som jag började hålla på Pompey och detta var första gången sedan båten lämnade Sverige 1993 som jag såg den. Hade nu tyvärr ingen tid att göra ett besök ombord.
Det kändes inget vidare att behöva åka hem och lämna den fantastiska byn. Men hade i alla fall fått en riktigt fin helg här nere och det ska bli många turer hit framöver, det är en sak som är säker.
Bilder fra guidingen før kamp:
